Inlägg

Publicerat

Grand Central Terminal – från New York till Göteborg – en förebild för framtidens stationsmiljöer

Göteborg Grand Central kommer att bl en viktig och ccentral del av Göteborgs framtida infrastruktur, där ⁠Kanozi Arkitekter har gestaltat den underjordiska stationsmiljön samt den västra stationsuppgången. Wikipedia

Med inspiration från den internationella platsutvecklingsmodellen Business Improvement Districts (BID) utvecklas dagens stationer till mer än bara transportnav. De blir levande mötesplatser där handel, service, kultur och offentliga rum samverkar för att stärka stadens attraktivitet och identitet. Grand Central Terminal i New York är ett av världens främsta exempel på denna utveckling. Stationen räddades från rivning genom ett starkt folkligt engagemang och har därefter utvecklats till en destination i egen rätt – en plats där kulturarv, stadsliv och modern infrastruktur möts.

Göteborg Grand Central kommer att bl en viktig och ccentral del av Göteborgs framtida infrastruktur, där ⁠Kanozi Arkitekter har gestaltat den underjordiska stationsmiljön samt den västra stationsuppgången. Wikipedia

När Göteborg Grand Central nu närmar sig invigning är kopplingen till förebilden i New York därför större än namnet i sig. Både Grand Central Terminal och Göteborgs centralstation visar hur historiska stationsmiljöer kan bevaras, utvecklas och integreras i framtidens stad. Erfarenheterna från New York illustrerar att kulturhistoriska byggnader inte är hinder för utveckling utan tvärtom kan fungera som katalysatorer för stadsförnyelse, ekonomisk livskraft och starkare platsidentitet. Stationen blir därmed inte bara en plats för resor utan också en viktig del av stadens offentliga liv.

Grand Central Terminal är inte bara känd för sin arkitektur och sin roll som transportnav. Stationen har också blivit ett internationellt exempel på hur historiska stationsbyggnader kan räddas och utvecklas. Under 1960- och 1970-talen var byggnaden svårt förfallen och hotades av rivning. Genom en stark folklig opinion, där Jacqueline Kennedy Onassis spelade en framträdande roll, lyckades stationen bevaras.

Bevarandet av Grand Central Terminal fick betydelse långt utanför New York. Stationen blev ett internationellt föredöme för hur historiska byggnader kan restaureras och integreras i en modern storstad. I stället för att ersättas av ny bebyggelse utvecklades stationen till en motor för områdets förnyelse och fortsatta utveckling.

Jacqueline Kennedy Onassis var en av de mest inflytelserika företrädarna för bevarandet av New Yorks kulturhistoriska miljöer. Hon engagerade sig i flera frågor som rörde stadens arkitektoniska arv och blev en viktig röst för tanken att äldre byggnader inte bara har ett ekonomiskt värde utan också ett kulturellt och socialt värde. Hennes arbete bidrog till att stärka bevaranderörelsen i USA och gjorde Grand Central Terminal till en symbol för hur kulturarv kan skyddas och samtidigt utgöra en resurs för framtida stadsutveckling.

År 2012 föreslog det brittiska arkitektkontoret Foster & Partners att biltrafiken skulle tas bort från området runt Grand Central Terminal för att skapa bättre flöden för fotgängare och en trevligare gatumiljö. Detta förslag var en del av en vision att förbättra den omgivande stadsstrukturen, minska trafikträngseln och göra området mer tillgängligt och attraktivt för både invånare och besökare. Genom att skapa fler offentliga ytor och förbättra gångvägarna skulle stationens omgivningar bli ett mer livfullt och funktionellt stadsrum.

När vi utvecklar svenska järnvägsstationer till livliga mötesplatser hämtas ofta inspiration från Grand Central Terminal i New York. Stationen är inte bara ett transportnav utan också en destination i sig själv, med restauranger, butiker, service, kultur och offentliga mötesplatser. Ambitionen är att erbjuda ett så brett och attraktivt utbud att besökarna alltid känner att det finns något att upptäcka – även om de skulle behöva vänta på nästa tåg.

Grand Central Terminals framtid var dock inte självklar. Under 1960- och 1970-talen var byggnaden svårt förfallen och hotades av rivning. Tack vare ett starkt engagemang från New Yorks invånare och en bred bevaranderörelse kunde stationen räddas. Den framgångsrika kampen för stationens bevarande har sedan dess blivit ett internationellt föredöme för hur kulturhistoriskt värdefulla miljöer kan utvecklas och få nytt liv.

År 2013 firade Grand Central Terminal sitt 100-årsjubileum. I dag är stationen en central del av Grand Central Partnership, ett så kallat Business Improvement District (BID), som bildades på 1980-talet för att förbättra och utveckla området kring stationen. Ett BID är en samverkansmodell där fastighetsägare, företag och andra aktörer gemensamt finansierar och genomför åtgärder för att stärka ett område, exempelvis genom ökad trygghet, bättre renhållning, förbättrad stadsmiljö och utvecklingen av attraktiva offentliga rum.

Även Göteborgs centralstation har under senare år haft kulturhistoriskt värdefulla delar som varit föremål för diskussioner om ombyggnad och rivning. Den så kallade Yttre hallen, uppförd 1928–1930, var under en period hotad. Genom ett starkt engagemang från allmänheten och med stöd av kulturmiljölagstiftningen kunde hallen bevaras. I dag framstår beslutet som framsynt. Yttre hallen är en av de delar som ger Göteborgs centralstation dess särprägel och bidrar till stationens historiska karaktär och identitet.

Nu är Grand Central Terminal ett av New Yorks mest populära besöksmål, och det är svårt att föreställa sig att det en gång fanns planer på att riva det för att bygga kontorsbyggnader. Tack vare Jacqueline Kennedy Onassis engagemang har byggnaden istället bevarats och utvecklats till en levande mötesplats – ett världsklassigt besöksmål!

På så sätt är kopplingen mellan Göteborg Grand Central och dess namne i New York mer än bara ett namn. Båda representerar en idé om stationen som en öppen och integrerad del av staden – en plats där människor möts och där historia och framtid samspelar. Samtidigt visar både Grand Central Terminal och Göteborgs centralstation att bevarandet av historiska miljöer kan gå hand i hand med modernisering och stadsutveckling. Det som en gång uppfattades som gamla byggnader har blivit tillgångar som ger identitet, attraktionskraft och kontinuitet åt staden.

Publicerat

The Main Street Approach – skapar platsutveckling för 16 000 kulturmiljöer i hela USA

Det finns två huvudmodeller för platssamverkan: BID-modellen (Business Improvement Districts – BIDs) och The Main Street Approach. BID-modellen etablerades i Kanada under början av 1970-talet, och tillämpas idag i Nordamerika, Sydafrika, Europa och snart även i Australien. The Main Street Approach är utformad av stiftelsen The National Trust for Historic Preservation, som 1980 bildade dotterorganisationen Main Street America för att administrera modellen. Idag tillämpas den för platsutveckling av 16 000 kulturmiljöer i hela USA. Modellen är numera en välbeprövad, effektiv revitaliseringsprocess för såväl huvudgator i storstäder som hela småorter och destinationer.

Platsvarumärke med grafisk profil och logotype. 

Alla platser har en särart
Geografiska förutsättningar, traditioner, den fysiska miljön, tillfälligheter och personliga initiativ – alla platser har en unik särart, som kan förädlas och utvecklas.

The Main Street Approach är en strategi
The Main Street Approach är en strategi som utvecklades av National Trust for Historic Preservation under 1980-talet i USA för att bevara och återuppliva stadskärnor och huvudgator i småstäder och stadsdelar. Målet med modellen är att främja ekonomisk tillväxt, bevara kulturarvet (traditioner, seder, bruk, byggnader, bebyggelsemiljöer och arkitektur) samt förbättra den övergripande livskvaliteten.

”If we are willing to invest in ourself, we are finding that others are willing to invest in the community, too.” ~ Kelvin Perry, Project Manager at City of Danville

Samverkan för revitalisering av ett geografiskt avgränsat område
I grova drag innebär The Main Street Approach en mellan olika intressenter formaliserad samverkan för revitalisering av ett geografiskt avgränsat område via ett till lokala förutsättningar anpassningsbart ramverk med fyra, fasta grundstenar (points), kring vilka utvecklingsstrategier (transformation strategies) formuleras. De fyra grundstenarna är organisation. gestaltning, marknadsföring och ekonomisk livskraft.  Förutom de fyra grundstenarna ingår i The Main Street Approach åtta vägledande principer (guiding principles), varav en är kvalitet. Kvalitet ses som en nödvändig, genomgående framgångsförutsättning.

Man tar fram en utvecklings- och affärsplan för området.


Main Street Programs
Main Street Programs är organisationer och samarbetsinitiativ som arbetar enligt The Main Street Approach för att uppnå dessa mål. 

Formaliserad samverkan för revitalisering av ett geografiskt avgränsat område.

Uppföljning och utvärdering
Main Street America för kontinuerligt statistik över Main Street-resultaten, vilket sannolikt bidrar till att motivera intressenterna i de lokala samverkansorganisationerna till ideella insatser i den omfattningen som – särskilt initialt – förutsätts.

Revitalisering av industrihistoriska miljöer i Danville.

De fyra grundstenarna – ”The Four Point Approach”

1/ ”Organisation” – att arbeta mot gemensamma mål på en ort
Sunt förnuft i volontärdrivna program och väl organiserade styrelse- ochkommittéverksamheter En bra ledning/organisation kan underlätta det svåra arbetet att fåkonsensus i, och samarbete mellan, de skilda grupperna med intressen i område.


2/ “Gestaltning” – innebär att få området i ”top physical shape”.
Arkitektur och gestaltning överför ett visuellt budskap om området. Skapa en inbjudande och lockande atmosfär genom skyltfönster, parkeringar, gatuskyltar, gatubelysning, gångstråk och landskapsplanering. Dra nytta av områdets främsta tillgångar, som historiska byggnader och stadsdelens arkitektoniska karaktär.


3/ ”Marknadsföring” – image och erbjudanden
Genom att marknadsföra områdets unika tillgångar genom annonsering, affärserbjudanden, lokala arrangemang och marknadskampanjer får man fram en positiv bild för handel, investerare, nya affärsverksamheter och besökare i allmänhet.


4/ ”Ekonomisk livskraft” – att finna nya verksamheter och ett nytt utbud för orten
Det innebär att finna nya eller bättre inriktningar/nytt innehåll för företagen på orten/utmed engata. Man bör både hjälpa existerande affärsföretag att expandera och arbeta på att rekrytera/hitta nya företag för att stärka områdets konkurrenskraft.


Åtta vägledande principer – ”The Eight Principles of Success”

1/ Satsa på bredd
Ingen specifik och enstaka fokusering. För att skapa en framgångsrik, hållbar och långvarig revitalisering krävs en bredd på innehåll, utbud och arrangemang/aktiviteter.

2/ Tillväxt skapas genom att lösa enkla problem först och kontinuerlig ökning
”Krypa innan man går”. Framgångsrika upprustningsprogram börjar med basala enkla aktiviteter som visar “att något är på gång”.
Lös enkla problem först – allt efter hand som de deltagandes förståelse/intresse ökar för upprustningsprocessen kommer man att kunna bemästra mer komplexa problem och mer ambitiösa projekt.

3/ ”Self help” – egen vilja och önskan att vilja förbättra och ändra
Ingen annan kommer att rädda er ort. Den lokala ledningen måste ha viljan och förmågan att mobilisera de lokala resurserna.

4/ Ingå ett offentligt och privat partnerskap – skapa samverkan
Både offentliga och privata sektorer har starka intressen i området och måste samarbete för att nå gemensamma mål rörande upprustningen av ett område. Var och en har sin roll, men måste bilda ett effektivt partnerskap.

5/ Identifiera och se kraften i lokala tillgångar
Unika lokala tillgångar måste ses som en resurs. Exempel är unika byggnader som ger en ökad känsla för det lokala.

6/ Kvalitet – tillfälliga klipp och klistra lösningar har en förmåga att bli permanenta
Betona kvalitet i alla aspekter av upprustningsprogrammet. Detta gäller för samtliga element i processen – från fönsterskyltning till kampanjer och undervisningsprogram. Lågbudget och ”klipp och klistra”- ansträngningar förstärker en negativ bild av orten och besöksmålet. Koncentrera på kvalitetsprojekt!

7/ Förändring – skeptiker kan bli troende
Attityderna i en nedsliten stadsdel svänger om. Till en början tror ingen på en förändring. Förändring av attityder och praktik sker långsamt. Stödet för förändringar ökar allt eftersom det nya ”Main Street – programmet” växer och revitaliseringen genomförs.

8/ Genomföra och fullfölja
För att lyckas måste man visa synliga resultat från avslutade och genomförda projekt – det ger förtroende för upprustningen av området.

Torbjörn Lindstedt, Platsutveckling Think Tank

      Publicerat

      Framtiden är i våra händer – kavla upp skjortärmarna och ta fram nybyggarandan

      Ta hand om, klä om och reparera dina möbler. Studieförbundet Vuxenskolan i Kungsbacka erbjuder kurser i möbeltapetsering. Kursledare är Pernilla Johansen, en utbildad möbeltapetserare och tidigare ägare av Hallands Möbel- & Tapetserarverkstad i Kungsbacka. Pernilla har dessutom gedigen erfarenhet som cirkelledare hos Studieförbundet Vuxenskolan.

      Digitaliseringen har dramatiskt förändrat konsumentbeteenden och bidragit till butiksnedläggningar och avfolkade stadskärnor. En möjlig lösning på dessa utmaningar kan vara en övergång till regenerativ utveckling och cirkulär ekonomi. Genom ökad efterfrågan på tjänster kan traditionella yrkesgrupper som skräddare, skomakare och andra hantverkare få en renässans och bidra till hållbar platsutveckling, vilket i sin tur kan revitalisera tomma butikslokaler och skapa nya flöden.

      I Paris har borgmästaren Anne Hidalgo introducerat ”15-minutersstaden”, där invånarna har nära till arbete, skolor, parker och shopping, allt inom en 15-minuters cykeltur. I Sverige skulle införandet av en lagstiftning för Business Improvement Districts (BID) kunna påskynda omställningen av våra stadskärnor. Genom att kombinera bilfria 15-minutersstäder, BIIDs och cirkulär ekonomi kan vi skapa hållbara, levande städer. Erfarenheterna från utvecklingen av Covid-19-vaccinet visar att framgångsrik förändring kräver noggrann planering, samarbete och ett proaktivt förhållningssätt.

      Platsutveckling handlar om att skapa dynamiska och attraktiva miljöer, och Sverige har potential att bli en ledande aktör inom området i Norden. För att nå dit krävs engagemang, beslutsamhet och samverkan från alla delar av samhället.

      Läs vår krönika ”Framtiden är i våra händer” i tidskriften Borätt >>>

      boratt240609Ladda ner

      Sveriges Fönsterhantverkare är ett nätverk för att samla Sveriges yrkesverksamma fönsterhantverkare för att sprida kunskapen om ett hållbart alternativ till fönsterbyten och ovarsamma renoveringar..

      Publicerat

      Nya Brämaregården – där grönska, småskalighet och livskraft möts mitt i älvstadens puls

      Inspiration från projekt i USA. Ritat av arkitekten Robert Orr från New Haven, Connecticut, USA.

      Backaplan på Hisingen står inför en avgörande omvandling. Frågan är inte om området ska utvecklas – utan hur. Ska vi upprepa misstagen med storskaliga, anonyma kvarter, eller våga bygga vidare på det som redan visat sig fungera? Svaret finns närmare än vi tror. Sveriges städer förtätas i snabb takt. Samtidigt drömmer många om något helt annat: ett eget hem i mänsklig skala, med grönska, närhet och livskvalitet – utan att behöva lämna staden. Denna till synes motsägelsefulla utveckling är inte olöslig. Tvärtom visar både historien och nya statliga riktlinjer för stadsbyggnad att det finns alternativ. Boverkets nya vägledning om trädgårdsstäder från den 25 mars 2026 pekar tydligt i denna riktning. Här betonas hur täthet kan kombineras med småskalighet, grönska och social hållbarhet. Göteborg borde ta denna möjlighet på allvar och omsätta den i praktiken i utvecklingen av Backaplan.

      Redan under slutet av 1800-talet kritiserade den österrikiske arkitekten Camillo Sitte (1843–1903) den monotona, storskaliga stadsplaneringen. I sitt inflytelserika verk Der Städtebau nach seinen künstlerischen Grundsätzen(1889) betonade Sitte att stadens mellanrum – gator, torg och platser – är lika viktiga som byggnaderna själva. Staden ska upplevas av människan, inte bara planeras utifrån ritbordets logik.

      Kvillegatan i Göteborg 1905.

      Denna insikt kom att påverka stadsbyggandet även i Sverige. I Göteborg var Albert Lilienberg (1879–1967) verksam som stadsingenjör och stadsbyggnadschef mellan 1907 och 1927. Under hans tid växte några av stadens mest uppskattade stadsdelar fram, bland annat Bagaregården, Kungsladugård, Landala egnahem och Kålltorp. Här skapades kvarter med mänsklig skala, variation och grönska – stadsdelar som än idag upplevs som trygga, vackra och levande. Det är ingen slump. Det är resultatet av en stadsbyggnadstradition där helheten, mellanrummen och människors vardagsliv står i centrum.

      Ringu Brewing på Ringön.

      På Hisingen kan vi se detta i Brämaregården, en stadsdel som än idag speglar dessa principer. Samtidigt blomstrar det gamla industriområdet Ringön av små verksamheter och kreativa aktörer – bryggerier, verkstäder, konstnärer och innovativa företag. Här visar många små aktörer hur man kan skapa levande stadsmiljöer med variation, lokal ekonomi och social hållbarhet.

      nspiration från projekt i USA. Ritat av arkitekten Robert Orr från New Haven, Connecticut, USA.

      Vi behöver inte bara titta på Göteborg. Internationella exempel visar hur man kan bygga steg för steg – så kallad inkrementell utveckling. I USA har arkitekten Robert Orr från New Haven, Connecticut, tagit fram ett förslag som omvandlar en parkeringsyta på 1,07 hektar till en levande stadsdel bestående av 21 byggnader, ägda och finansierade individuellt av olika aktörer. Resultatet föreslås bli 181 bostäder, tre gånggator, sju små butiker, två mikroproduktionsanläggningar, fyra innovationslaboratorier och stadsodling integrerad längs de inre gångstråken.

      Inspiration från projekt i USA. Ritat av arkitekten Robert Orr från New Haven, Connecticut, USA.

      Det är en modell som skulle kunna tillämpas på Backaplan.

      Genom att släppa in fler små aktörer i byggprocessen – i stället för att överlåta hela området till ett fåtal stora exploatörer – kan nya byggbolag, lokala entreprenörer och nya företag växa fram. Det stärker det lokala näringslivet, ökar konkurrensen och skapar en mer motståndskraftig ekonomi.

      Stadsodlingar i Nya Brämaregården på Backaplan? Inspiration från projekt i USA. Ritat av arkitekten Robert Orr från New Haven, Connecticut, USA.

      Planerna för Backaplan riskerar annars att bli ännu ett exempel på storskalig, ensartad stadsutveckling med höga hus och svag lokal förankring. Många människor söker idag småskaliga kvarter med närhet till grönska, variation och gemenskap. Göteborg står inför ett vägval. Antingen fortsätter vi bygga storskaligt och riskerar att skapa miljöer där människor inte vill rota sig – eller så bygger vi vidare på de kvaliteter som redan finns i stadens bästa områden.

      Folkliv och sköna häng vid älven på Ringön.

      Vi behöver inte upprepa misstaget med storskaliga och oattraktiva kvarter. Backaplan är en unik chans att göra rätt. Här kan en modern trädgårdsstad växa fram – inspirerad av Brämaregårdens stadsplan, berikad av Ringöns kreativa puls och möjliggjord genom stegvis, småskalig utveckling, där flera små aktörer bygger och finansierar projektet med små byggrätter som skapar variation, mångfald och blandstad. En stadsdel där människor verkligen vill bo, arbeta och leva. Det skulle sätta Göteborg på kartan som Europas bästa älvstad.

      Publicerat

      Har arkitekturen blivit ett politiskt verktyg?

      Evenemangsstråket vid Skånegatan i Göteborg är livligt under stora arrangemang – men däremellan oftast tomt, blåsigt och ogästvänligt. Nu vill den rödgröna politiska majoriteten i Göteborg ändra på det med en ny skyskrapa, trots tydlig kritik från både tjänstemän och opposition. Frågan är om lösningen verkligen handlar om stadsliv – eller om ännu ett exempel på när politiken tar kommandot över stadsbyggandet i Göteborg?

      Ett 27 våningar högt hyreshus, inspirerat av Flatiron Building i New York City, har tagits fram av Framtiden Byggutveckling med hjälp av White Arkitekter. 
      Bild: White Arkitekter och Framtiden Byggutveckling.

      Enligt den rödgröna politiska majoriteten i Göteborg tycks höjden på stadens hus vara av underordnad betydelse – så länge de uppfattas som “vackra”. Men det väcker en mer grundläggande fråga: vem har egentligen tolkningsföreträde när det gäller vad som är vackert? Är det de folkvalda politikernas egna estetiska omdömen, de professioner som arbetar med arkitektur och stadsplanering, eller de medborgare som lever i miljöerna? Och vad händer när dessa perspektiv står i konflikt med varandra?

      I det senaste avsnittet av Samtal med Cwejman möter Adam Cwejman socialdemokraten och YIMBY Göteborgs grundare Johannes Hulter. Samtalet väcker en större och mer obekväm fråga: vad händer när arkitektur inte längre bara handlar om form och funktion – utan blir ett politiskt verktyg?

      Och kanske viktigare: vem är det som faktiskt håller i det verktyget?

      Det finns skäl att ifrågasätta bilden av YIMBY-rörelsen som ett rationellt och framåtblickande korrektiv till bakåtsträvande lokal opinion. I praktiken framstår den snarare som bärare av en tydlig idé om hur staden bör utvecklas – där politiker och opinionsbildare ges ett allt starkare tolkningsföreträde. Kritiker reduceras till “NIMBYs”, ett retoriskt grepp som inte bara förenklar utan också avväpnar invändningar.

      Det är en bekväm position. Den som definierar problemet definierar också vilka röster som räknas.

      Men det är också en riskfylld utveckling. När lokalt engagemang avfärdas som särintresse och centralstyrda visioner lyfts som allmänintresse, förskjuts makten i samhällsplaneringen – bort från medborgaren och mot en politisk och ideologisk mitt där få behöver stå till svars.

      Här hade samtalet vunnit på större källkritik och historisk skärpa. Att beröra miljonprogrammet utan att tydligt sätta in det i sitt sammanhang – som ett resultat av storskalig, politiskt driven planering – gör analysen ofullständig. Detsamma gäller 1900-talets rivningsvåg, där tron på central styrning och rationell modernisering ledde till irreversibla ingrepp i stadens struktur.

      Historien är inte ett sidospår i denna diskussion. Den är dess kärna.

      Det finns en kontinuitet i svensk stadsplanering som förtjänar större uppmärksamhet. Många av de miljöer som i dag kritiseras är formade av en tidigare politisk vilja – ofta med socialdemokratisk prägel – att bygga det goda samhället. Ambitionen var i grunden demokratisk. Problemen uppstod när politiska mål och produktionsekonomiska krav trängde undan professionell sakkunskap.

      Det är en lärdom som borde väga tungt i dagens debatt.

      För frågan måste ställas: riskerar vi att upprepa samma misstag? När politiker – ofta utan djupare förankring i arkitektur eller stadsplanering – driver igenom långtgående förändringar utifrån ideologiska preferenser, är det naivt att utgå från att utfallet denna gång blir bättre.

      Demokratisk legitimitet är inte detsamma som goda beslut.

      Vad händer när politiken samtidigt slutar lyssna – både på professionen och på de människor som lever i de miljöer som ska förändras? När invändningar inte bemöts utan etiketteras bort?

      Det är här YIMBY-rörelsens verkliga problem framträder. Inte i dess vilja att bygga mer – utan i dess tendens att göra anspråk på tolkningsföreträde och därmed inskränka utrymmet för legitim kritik. I längden riskerar det att förvandla en komplex, demokratisk process till ett projekt där riktningen redan är utstakad – och där invändningar reduceras till störningsmoment. Det är sällan de bekväma frågorna som för debatten framåt. Just därför måste journalister som möter politiker med stor makt och stort inflytande också ställa de obekväma, kritiskt granskande frågorna. Det är ju just därför vi betalar skatt – för att upprätthålla en oberoende och granskande press.

      Publicerat

      Poundbury – ett experiment i full skala

      Poundbury i Storbritannien kan beskrivas som ett experiment i full skala – en stad som både utmanar etablerade planeringsideal och bidrar med konkreta erfarenheter till utvecklingen av framtidens urbana miljöer. Projektet initierades i början av 1990-talet av kung Charles III i samarbete med hertigdömet av Cornwall, med ambitionen att skapa en stad som i större utsträckning tar hänsyn till människors vardagliga behov och sociala liv.

      Beläget i anslutning till Dorchester har Poundbury utvecklats med utgångspunkt i principer som skiljer sig från mycket av den efterkrigstida planeringstraditionen. Istället för att separera funktioner som boende, arbete och handel integreras dessa inom samma stadsmiljö. Detta möjliggör en vardag där många aktiviteter kan nås till fots, vilket i sin tur minskar beroendet av biltransporter.

      Stadens gatustruktur är utformad för att främja låg hastighet och ökad hänsyn till fotgängare. Genom smalare gaturum och en medveten nedtoning av trafikreglerande element skapas en miljö där olika trafikslag samsas på mer jämlika villkor. Detta bidrar till en stadskaraktär som upplevs som mer sammanhållen och socialt aktiv.

      Arkitektoniskt präglas Poundbury av en tydlig referens till traditionella brittiska och europeiska stadsbyggnadsideal. Bebyggelsen hämtar inspiration från klassiska stilar, såsom georgiansk och viktoriansk arkitektur, med fokus på proportioner, material och detaljrikedom. Denna inriktning har väckt både uppskattning och kritik – där vissa ser en kvalitativ och identitetsskapande stadsmiljö, medan andra menar att uttrycket riskerar att framstå som historiserande.

      En annan central ambition har varit att skapa en socialt blandad stad. Genom att inkludera olika upplåtelseformer och bostadstyper inom samma kvarter har man eftersträvat en större socioekonomisk variation. Samtidigt kvarstår frågan om hur väl denna målsättning uppnås i praktiken, då efterfrågan på bostäder i Poundbury har bidragit till relativt höga prisnivåer.

      Efter mer än tre decennier framstår Poundbury som ett betydelsefullt referensprojekt inom stadsbyggnadsdiskussionen. Det illustrerar hur en konsekvent genomförd vision kan resultera i en stadsmiljö som avviker från konventionella modeller, samtidigt som det väcker frågor om överförbarhet och långsiktig hållbarhet i andra sammanhang.

      Poundbury kan ses som ett konkret exempel på hur alternativa stadsbyggnadsidéer kan fungera i praktiken – med både tydliga kvaliteter och vissa inbyggda utmaningar. Kanske är det därför spännande att Göteborgs evenemangsstråk utvecklas i en liknande riktning, där man till och med hämtar inspiration från Flatiron Building i New York.

      Publicerat

      Rivning som en sista utväg: Brittiska SAVE:s rekommendationer för en grönare, kulturarvsinriktad planeringspolitik i Storbritannien

      Den brittiska bevarandeorganisationen SAVE Britain’s Heritage vill se förändringar i det nationella planeringsramverket (NPPF). Organisationen arbetar för att skydda och bevara historiska byggnader och vill att man i högre grad återanvänder sådana byggnader i stället för att riva och bygga nytt. De vill också motverka slösaktiga riv-och-bygg-nytt-projekt.

      I december 2025 föreslog bostads-, samhälls- och kommunministeriet ändringar i NPPF. Förslagen handlar bland annat om att göra det lättare att återanvända byggnader och att lägga större vikt vid hållbar utveckling. Samtidigt finns det fortfarande brister när det gäller att skydda både historiska byggnader och naturen, menar SAVE Britain’s Heritage.

      Läs mer »» »

      Publicerat

      International Making Cities Livable (IMCL) – Rigas återuppbyggnad: när stadsutveckling sker på bekostnad av invånarnas delaktighet

      Städer och samhällen världen över står inför allt större påfrestningar från sociala, politiska och miljömässiga förändringar. Samtidigt visar historien att kriser inte är något nytt – och att de kan hanteras genom att kombinera erfarenheter från det förflutna med nya sätt att tänka. För att lyckas behöver städer både vara innovativa och samtidigt värna sin lokala identitet och sitt kulturarv.

      Den 63:e International Making Cities Livable (IMCL)-konferensen tar avstamp i just dessa frågor. Konferensen samlar forskare, stadsplanerare, arkitekter och beslutsfattare för att diskutera hur städer kan bli mer hållbara, motståndskraftiga och människovänliga. Fokus ligger på hur man kan möta dagens utmaningar utan att tappa kopplingen till platsens historia och invånarnas behov.

      Att konferensen hålls i Lettland är ingen slump. Landet befinner sig i ett geopolitiskt känsligt läge och har dessutom genomgått stora historiska omvälvningar, inklusive krig, ockupation och omfattande förstörelse av städer. Återuppbyggnaden under 1900-talet präglades ofta mer av yttre makters krav än av lokalbefolkningens önskemål. Idag pågår ett arbete med att återknyta till lokal identitet och skapa mer inkluderande och platsanpassad stadsutveckling.

      Genom presentationer, diskussioner, workshops och studiebesök fungerar IMCL som en plattform för att utbyta idéer och konkreta lösningar. Målet är att identifiera strategier som hjälper städer att både hantera påfrestningar och ta vara på möjligheter – och därmed skapa urbana miljöer som är både robusta och levande

      .Till programmet för (IMCL)-konferensen »»»

      Publicerat

      Basargatan i Göteborg blir grönare, skönare och helt utan bilar

      Vy längs kajstråket österut mot Stora teatern i bakgrunden. Kungsparken till höger. Visionsbild ÅWL Arkitekter och Göteborgs stad.

      Göteborg fortsätter att satsa på en trevligare och mer levande innerstad. Nu är det dags för Basargatan, längs Kungstorget, att få nytt liv. Stadsmiljönämnden har sagt ja till en omvandling som ska göra platsen mer grön, trygg och inbjudande – med fokus på människor, inte bilar.

      Vy från Basargatan västerut mot föreslagna torget-platsen mellan Vallgraven och Kungstorget. Visionsbild ÅWL Arkitekteroch Göteborgs stad.

      Gatan, som idag mest är en parkering, ska bli ett bilfritt stråk fullt av träd, sittplatser, lekytor och möjlighet för aktiviteter för både små och stora. Här ska man kunna sitta vid vattnet, njuta av grönskan som skiftar med årstiderna och känna att det är en plats att stanna upp på – inte bara passera.

      En viktig förändring är att muren mellan Basargatan och Kungstorget tas bort. Det gör att området knyts ihop och blir mer tillgängligt och levande. Det planeras även för bättre belysning, möjlighet för foodtrucks och bra framkomlighet för både cyklister och gående – så att platsen känns trygg även på kvällstid. Samtidigt kommer tillgången till Saluhallen och andra verksamheter att bevaras.

      Vy från Kungstorget mot föreslagna platsen-torget. Kungsparken i bakgrunden. Visionsbild ÅWL Arkitekter och Göteborgs stad.

      Förslaget om ett vattenspel, som kan ge svalka och locka till lek, ska utredas vidare innan något beslut tas om det.

      Bakom satsningen finns också en vilja att väcka nytt liv i en historisk plats. Basargatan anlades på 1800-talet, där stadens gamla försvarsmur en gång stod. Förr var det en livlig handelsplats – men på senare år har den mest använts som parkering. Nu vill staden åter göra den till en plats där människor möts och trivs.

      Området som ska förändras är ungefär lika stort som Gustaf Adolfs torg – drygt 6 600 kvadratmeter. Arbetet planeras att genomföras under 2026 och 2027, och kostnaden beräknas till cirka 85 miljoner kronor. Förslaget har tagits fram tillsammans med göteborgare, fastighetsägare och verksamheter i området.

      Tanken är enkel: mer grönska, mer liv, mindre bilar – och ett centralt Göteborg där man gärna stannar lite längre.