15-minutersstaden + Business Improvement Districts = sant

”För stressade storstadsbor är 15-minutersstaden en dröm. All service och alla affärer på bekvämt gångavstånd.”

Paris borgmästare, Anne Hidalgo, har påbörjat arbetet med den så kallade 15-minutersstaden. I Anne Hidalgos vision om 15-minutersstaden kommer människan i centrum och där skall jobb, skolor, grönområden och shopping finnas inom 15-minuters cykelavstånd från hemmet. Tankarna om 15-minutersstaden bygger på ökad lokal utveckling i närområdet, för svensk del vore det spännande att förena Anne Hidalgos planer för 15-minutersstaden tillsammans med näringspolitiska reformer som en svensk BID lagstiftning.

I plats- och områdesutvecklingsuppdrag är platsutveckling.se influerade av BIDs, Business Improvement Districts, som vi är väl insatta i. Modedistriktet Meatpacking District, Times Square, 125th Street i Harlem, Grand Central Partnership (med Grand Central Terminal som kronjuvelen) och Bryant Park är några exempel i New York City, men vi har även varianter av BIDs i Sverige. I ett BID samverkar fastighetsägare, hyresgäster och offentliga aktörer med varandra enligt en given struktur för att stärka konkurrenskraften och öka lönsamheten i området. Man renodlar och tydliggör sig gentemot marknaden i ett gemensamt varumärke och gemensam marknadsföring. Tillsammans tar man också ett samlat grepp om gaturummet i form av markbeläggningen, sittmöbler, papperskorgar, växtlighet, belysning och skyltprogram.

Torbjörn Lindstedt, platsutveckling.se

Integrationsförslaget: Lundbybadet som framtidens centralbad och tågstationen “Göteborg Norra” på Nya Backaplan – intervju i Hela Hisingen

Intervju i nätmagasinet Hela Hisingen.


I vår vision bör Hisingens framtida stadsplanering bygga på Business Improvement Districts (BID) som grundidé tillsammans med integration, kulturvärden, väl genomtänkt arkitektur, natur och hållbar bostadsutveckling som attraktionskraft. Läs Intervjun i helahisngen.se !

Torbjörn Lindstedt, platsutveckling.se

Återbruk av industrihallar från 1970-talet och återskapade våtmarker – Dairy Road i Australien utvecklas till urban ekoby

Bild ritad av David Chipperfield Architects. ”Framtidsvisionen för Dairy Road är ett sammankopplat område där många ofta åtskilda delar fungerar tillsammans som ett ekosystem”, säger fastighetsutvecklaren Molonglo. 

Under den senaste månaden har aktörerna bakom Dairy Road arbetat med att vidareutveckla framtidsvisionen för utvecklingen av en urban ekoby i anslutning till ett våtmarksområde utanför Australiens huvudstad Canberra. Det är den lokala fastighetsutvecklaren Molonglo som har anlitat de båda brittiska arkitektstudiorna David Chipperfield Architects och Assemble Studio tillsammans med den australiensiska studion Jane Irwin Landscape Architecture, för att skapa en ny stadsdel på en före detta mjölkgård utanför Canberra. Projektet heter Dairy Road och föreslås för ett område om 14 hektar mark på en före detta mjölkgård mellan industriförorten Fyshwick och Jerrabomberra Wetlands. Tanken är återanvända områdets befintliga lagerbyggnader och addera ny bebyggelse för bostäder och verksamhetslokaler. 

Jerrabomberra Wetlands i anslutning till området.

Avsikten är även att återskapa den förkoloniala landskapsbilden genom  landskapsarkitekten Jane Irwins  arbete med att restaurera våtmarker, gräsmarker och skogsmarker. Den australiensiska studion Craig Tan Architects har sedan tidigare tagit fram en plan för att utveckla och återanvända befintliga industri- och lagerbyggnader,  från 1970-talet, för att bli hem för bryggeri, destilleri, kafferosterie och verksamheter inom de kreativa näringarna (bland annat ett galleri och en industridesignstudio)

Exempel på nuvarande verksamheter i befintliga industrilokaler.

Assemble Studio kommer att addera tio nya byggnader i lagerstil för verksamhetslokaler – kontorslokaler, hantverkslokaler, tillverkningslokaler för lättare industriverksamhet,  sport – och idrottsanläggningar samt gemensamhetslokaler för föreningsliv, möten och konferenser. 

David Chipperfield Architects uppdrag är att addera bebyggelse för boende, som rymmer upp till 700 invånare i tre och fyra våningar, kring ett våtmarksekosystem som återställts av Jane Irwin Landscape Architecture. Trädgårdar och gröna platsbildningar kommer att anläggas i vertikala utrymmen över bostäder, in i källare och mellan byggnadsvolymer genom landskapsarkiternas arbete. 

Bild ritad av David Chipperfield Architects.

Det brittiska arkitektkontoret Assemble Studio tilldelades Erskine Award under Sveriges Arkitekters arkitekturgala i början av april 2022.  Erskine Award går till socialt  ansvarstagande arkitekter som arbetar i Ralph Erskines anda.

Assemble Turnerprisetett kontor som arbetar med social hållbar utveckling.

2015 fick Assemble Turnerpriset, Storbritanniens mest prestigefyllda konstpris, för deras revitalisering, i samarbete med boende och lokala aktörer,  av det nedgångna området Granby Four Streets i Liverpool

Granby Four Streets Community Land Trust arbetar med att restaurera bostäder till rimliga hyresnivåer.

Granby Four Streets Community Land Trust växte fram ur ett behov av bostäder till överkomliga priser. Deras verksamhet handlar om att skapa ett blomstrande, levande och blandat samhälle, som bygger på den befintliga kreativiteten, energin och engagemanget inom samhället, där människor från alla samhällsskikt kan bo, arbeta och umgås.

Torbjörn Lindstedt, platsutveckling.se
Texten är en översättning från en artikel i Deezen

Neighborhood Next – San Diego skall utvecklas som blandstad med regenerativ 15-minuters stadsdel

San Diego i Kalifornien skall utvecklas med blandstad och regenerativ 15-minuters stadsdel. Förslaget kallas för Neighborhood Next och är tänkt som  blandstad för alla inkomstnivåer. I Neighborhood Next vävs boendemiljöer, kommersiella lokaler, kulturverksamheter och lokaler för rekreation samman genom gröna promenadstråk och offentliga parker i en relativt låg skala.  Förslaget för den nya stadsdelen i San Diego är utarbetat av två danska arkitektkontor och skulle kunna vara en fin förebild för utvecklingen av Framtidens Backaplan.

”I regenerativ verksamhet prioriteras saker på ett annat sätt än i hållbar verksamhet. Regenerativ verksamhet förutsätter att vi styr bort från linjära modeller mot cirkulär ekonomi och anpassar verksamheten så att den sker på naturens villkor. ”  www.regenerativtjordbruk.fi 

Förslaget kommer som ett svar på Kaliforniens utmaningar med klimatet, bilberoende, höga boendekostnader, segregation, stadsutglesning och monofunktionell stadsplanering. Den monofunktionella staden, med enorma motvägslandskap och separerade områden för boende, handel och arbete, skall utvecklas till klimatvänlig blandstad för alla. Klimathotet och ökade bostadskostnader har tvingat staten att börja arbeta för minskat bilberoende och för att begränsa koldioxidutsläppen.

Neighborhood Next kommer att utvecklas utifrån visionen om ”15-minutersstaden” där arbetsplatser, skolor, grönområden och shopping skall finnas inom 15-minuters cykelavstånd från hemmet. Ambitionen är att utveckla stadsdelen som ett ekosystem, med en blandning av lokalbefolkning, shoppare och turister.

Teamet bakom Neighborhood Next har därför presenterat ett ”radikalt gång- och cykelvänligt” samhälle som sätter människan i centrum. I förslaget tas stora ytor i anspråk för parker och grönytor. I planen ingår också att 25 % av stadsdelens 5 000 bostäder skall byggas som prisvärda bostäder. En bro föreslås även över motorvägen för att koppla stadsdelen till floden, vilket förbättrar den naturliga miljön och förbindelsen från ”Bay-to-Bay.” Stadsdelens huvudpromenadsstråk planeras som en väv med flera gångvägar som kantas av byggnader i varierande skala i både höjd och bredd.

Det kommer även att byggas en ny arena, som är tänkt att fungera för både konsert- och sportevenemang. Arenan kommer också att erbjuda kommersiella lokaler och lokaler för möten, delningstjänster, utbildning, biblioteksverksamhet, barnomsorg och kulturverksamheter.

Torbjörn Lindstedt, Platsutveckling.se 

Källa: Översättning från artikel i www.archdaily.com 

GP Debatt: Låt inte nya Backaplan bli ett dystopiskt förortscentrum

Hur säkerställs att folk väljer kolossalkvarteren på Backaplan framför normal nyproduktion i andra lägen? Visionsbild White Arkitekter

Göteborg är en port mot världen. Av tradition är vi vana att lyfta blicken mot horisonten och sätta segel mot nya farvatten. Vi är dock inte valfångare, som för största möjliga profit kastar oss ut oavsett väderförhållanden. Lär av historien och agera omdömesgillt utifrån väl avvägda beslut när nu kursen sätts för Göteborgs fortsatta expansion. Läs artikeln på GP debatt!

Torbjörn Lindstedt, platsutveckling.se


Camilla Lidholm från Göteborgs fastighetskontor och Karin Slättberg från Göteborgs stadsbyggnadskontor intervjuas om framtidens Backaplan av programledaren Lennart Persson. Backaplan är en viktig pusselbit för att knyta ihop Göteborg. Stadsdelen kommer att utvecklas under de kommande 10 – 15 åren med en blandning av bostäder, service, kontor och handel. 

Urban Splash – 25 år av banbrytande fastighetsutveckling

About US from Urban Splash on Vimeo. Original thinkers, rebels at heart, natural collaborators – Urban Splash är den banbrytande fastighetsutvecklaren som med platsens historia och arkitekturen i centrum utvecklar attraktiva livsmiljöer i världsklass!

100 knack, 10 snack, 1 tack – Bloor West Village blev startskottet för Business Improvement Areas i Toronto

Under mitten av 1960-talet började en grupp handlare i Toronto, som såg sina verksamheter hotade av ett stort köpcentrum, arbeta för att lyfta deras stadsdel Bloor West Village. De lyckades gemensamt bryta en nedåtgående spiral av förfall och utflyttning och skapa en blomstrande stadsdel med småaffärer, restauranger och konstnärliga verksamheter.

Bloor West Village Business Improvement Area invigdes 1970 och ses som startskottet för BIAs och BIDs (en lagstiftning för offentlig privat samverkan i stadsmiljöer).

Historien börjar 1967 när tunnelbanelinjen Bloor-Danforth slutfördes och många shoppare som tidigare åkt utmed Bloor Street började försvinna för resor under jord. Under samma period utvecklades även ett antal externhandelsplatser i Torontos utkanter. Konkurrensen om kunderna ökade samtidigt som flödena av kunder minskade i stadsdelen. Det ledde till att många handlare tvingades att stänga sina butiker och i vissa fall följa ”folkmassorna” till externhandelsplatserna. Det ledde till flera tomma butikslokaler och att området började att förfalla.

De affärsmän som stannade kvar i sina affärsrörelser reagerade genom att bilda en köpmannaförening. Medlemskapet i köpmannaföreningen innebar mycket stora ansträngningar med att ”knacka dörr” och begära frivilliga donationer för lokala förbättringar i området. Ett problem som handlarna ofta stötte på var att endast ett fåtal företag i varje kvarter var villiga att bidra. Köpmannaförening upplevde att de hade otillräckligt ekonomiska medel och stöd för att göra någon skillnad. I ren frustration gick en grupp affärsmän och handlare längs Bloor Street West till stadshusets och delstatens politiker för att söka om en lagstiftning som skulle tvinga alla företag inom ett bestämt område att betala en avgift för att återuppliva deras stadsdel genom fysiska förbättringar och marknadsföringsaktiviteter. Avgiften skulle samlas in av staden och överlämnas till en utvald styrelse för att användas utifrån en affärsplan. Efter viss övertalning antogs slutligen lagstiftningen om Business Improvement Areas (BIA) och Bloor West Village blev därmed en pionjär och utsågs till Torontos första BIA 1970.

Under det första året röstade Bloor West Village medlemmarna själva på en budget på 47 500 dollar och pengarna användes huvudsakligen till fysiska förbättringar i stadsdelen. Omvandlingen var dramatisk.

I USA var New Orleans först att skapa en liknande lokal organisation 1975 och i Storbritannien (först i Europa) infördes lagstiftningen för BIDs vid årsskiftet 2004-05.

Torbjörn Lindstedt, platsutveckling.se 

Varvsstaden och Malmö bygger Sveriges nya centralbank med cirkulär ekonomi och återbruk i centrum

Varvsstaden är Kockums gamla varvsområde i Malmö som nu utvecklas till ny stadsdel och länk mellan centrala Malmö och Västra Hamnen. I det framtida Varvsstaden är visionen att ny bebyggelse skall samspela med varvets bevarade industriarkitektur och ge stadsdelen en tydlig och egen identitet.

I utvecklingen av Varvsstaden finns också ett tydligt fokus på återbruk och cirkulärt byggande. Byggnader bevaras och/eller demonteras med målsättningen att större delen av det byggmaterial från demonterade byggnader skall kunna återanvändas och återbrukas till nya byggnader i stadsdelen. För att hålla koll på allt material som demonteras krävs en ny centralbank för stadsdelen. Det är här som Materialbanken kommer in!