Målet är ingenting vägen är allt – Nasjonale turistveger sätter spår från vår tid

08_TheNationalTouristRouteTrollstigen_ReiulfRamstadArchitects__Recognition_Norway__Photo_CourtesyRRA

Norska Statens vegvesen bygger turistattraktionen Nasjonale turistveger på uppdrag av regeringen och Stortinget. 18 utvalda vägsträckor genom landets vackraste och mest varierade natur. Körturerna tar den resande längs fjäll, fjordar, vattenfall och kusten. Från Varanger längst upp i norr till Jæren i söder.

Nasjonale turistveger påbörjades 1994 och avslutades under 2020. Syftet med Nasjonale turistveger är att positionera Norge som besöksmål och att utveckla reseanledningar som stärker orter och lokalt näringsliv i glesbygd.

Spektakulär arkitektur i storslagen natur är turistvägarnas särprägel. Rastplatser, stoppunkter och servicebyggen som formats i harmoni med eller kontrast till den omkringliggande naturen borgar för upplevelser och hög kvalitet längs vägsträckorna. Det norska vägverket sätter spår från vår tid.

Torbjörn Lindstedt, projektledare Glesbygd och turism, Nordiska Arkitekturmässan 

Arkitekturmässan 2011 i Göteborg: Glesbygd och turism – Norska turistvägar
Föreläsare Per Ritzler, assisterande projektledare för Norges Nasjonale turistveger

Grand Central Terminal – från förfall och rivningshot till besöksmål i världsklass

Under slutet av 1990-talet var det väldigt nära att ett av landets stora byggbolag fick riva den fina vänthallen (Yttre hallen – som byggdes 1928-30 )  till Göteborgs centralstation.  Yttre hallen lyckades man rädda genom starka protester – det var Davids kamp mot Goliat – och vår kulturmiljölagstiftning. Jag tror inte att någon ångrar det, förutom byggbolaget som inte kunde vinstmaximera projektet. I dag är den fina vänthallen ett av rummen som ger Göteborgs centralstation dess charm och unika karaktär. I utvecklingen av våra svenska järnvägsstationer , till levande mötesplatser, är Grand Central Terminal i New York kanske den främsta förebilden. Målsättningen med Grand Central Terminal är att tågstationen alltid skall kunna erbjuda ett väldigt brett utbud, som ger pendlarna och tågresenärerna en känsla av att de aldrig har missat ett tåg eller en tåganslutning. Grand Central Terminals framtid har däremot inte heller alltid varit självklar, utan stationsbyggnaden räddades genom ett aktivt arbete från invånarna i New York City.

Under 2013 firades Grand Central Terminals 100-årsdag​​.Tågstationen ingår i  Grand Central Partnership, ett Business Improvement District (BID) som bildades under mitten av 1980-talet för att revitalisera kvarteren kring stationen. Stationsbyggnaden har blivit ett mycket populärt besöksmål i New York och i dag är det svårt att förstå rivningsplanerna från 1975. Planen var nämligen att Grand Central Terminal skulle ersättas av ett kontorstorn, men tack vare Jacqueline Kennedy Onassis engagemang för byggnaden har miljön istället bevarats och utvecklats till en levande mötesplats – ett besöksmål i världsklass!

Seminariet Grand Central Terminal: The Next 100.  I panelen Roger Duffy, Lord Norman Foster, Claire Weisz

Podcasten ”Varför det ?” i samtal om cirkulär fastighetsutveckling och digitalisering med Wihlborgs miljöchef Staffan Fredlund


Jörgen Kocksgatan i Malmlö omvandlas till ett grönt stråk med plats för sport, lek och avkoppling. Visionsbild av Gisele Paiva Nilsson, Malmö stadsbyggnadskontor.

Det nya grönstråket utmed Jörgen Kocksgatan kommer att leda till Nyhamnsområdet som är Malmös nästa gamla industriområde i utveckling. Planen är att bygga en attraktiv och grön blandstad med ett centralt läge. Fastighetsbolaget Wihlborgs är fastighetsägare utmed Jörgen Kocksgatan och en av aktörerna bakom den ambitiösa planen för Nyhamnsområdet.

Fastighetsbolagen är nyckelspelare i den hållbara samhällsutvecklingen. Hör Staffan Fredlund, miljöchef på Wihlborgs, samtala om bland annat cirkulär fastighetsutveckling och digitaliseringen av byggnader.

Podcasten ”Varför det ?” samtalar med Staffan Fredlund, miljöchef på Wihlborgs, om cirkulär fastighetsutveckling och digitaliseringen av byggnader.

100 knack, 10 snack, 1 tack – Bloor West Village blev startskottet för Business Improvement Areas i Toronto

Under mitten av 1960-talet började en grupp handlare i Toronto, som såg sina verksamheter hotade av ett stort köpcentrum, arbeta för att lyfta deras stadsdel Bloor West Village. De lyckades gemensamt bryta en nedåtgående spiral av förfall och utflyttning och skapa en blomstrande stadsdel med småaffärer, restauranger och konstnärliga verksamheter.

Bloor West Village Business Improvement Area invigdes 1970 och ses som startskottet för BIAs och BIDs (en lagstiftning för offentlig privat samverkan i stadsmiljöer).

Historien börjar 1967 när tunnelbanelinjen Bloor-Danforth slutfördes och många shoppare som tidigare åkt utmed Bloor Street började försvinna för resor under jord. Under samma period utvecklades även ett antal externhandelsplatser i Torontos utkanter. Konkurrensen om kunderna ökade samtidigt som flödena av kunder minskade i stadsdelen. Det ledde till att många handlare tvingades att stänga sina butiker och i vissa fall följa ”folkmassorna” till externhandelsplatserna. Det ledde till flera tomma butikslokaler och att området började att förfalla.

De affärsmän som stannade kvar i sina affärsrörelser reagerade genom att bilda en köpmannaförening. Medlemskapet i köpmannaföreningen innebar mycket stora ansträngningar med att ”knacka dörr” och begära frivilliga donationer för lokala förbättringar i området. Ett problem som handlarna ofta stötte på var att endast ett fåtal företag i varje kvarter var villiga att bidra. Köpmannaförening upplevde att de hade otillräckligt ekonomiska medel och stöd för att göra någon skillnad. I ren frustration gick en grupp affärsmän och handlare längs Bloor Street West till stadshusets och delstatens politiker för att söka om en lagstiftning som skulle tvinga alla företag inom ett bestämt område att betala en avgift för att återuppliva deras stadsdel genom fysiska förbättringar och marknadsföringsaktiviteter. Avgiften skulle samlas in av staden och överlämnas till en utvald styrelse för att användas utifrån en affärsplan. Efter viss övertalning antogs slutligen lagstiftningen om Business Improvement Areas (BIA) och Bloor West Village blev därmed en pionjär och utsågs till Torontos första BIA 1970.

Under det första året röstade Bloor West Village medlemmarna själva på en budget på 47 500 dollar och pengarna användes huvudsakligen till fysiska förbättringar i stadsdelen. Omvandlingen var dramatisk.

I USA var New Orleans först att skapa en liknande lokal organisation 1975 och i Storbritannien (först i Europa) infördes lagstiftningen för BIDs vid årsskiftet 2004-05.