Main Street Programs och BIDs – i USA finns modeller för platssamverkan som bygger på lagstiftning och på oreglerad samverkan



Geografiska förutsättningar, traditioner, den fysiska miljön, tillfälligheter och personliga initiativ – alla platser har en unik särart, som kan förädlas och utvecklas. Under början av 2000-talet var Water Valley i Mississippi en bortglömd liten stad med tomma butikslokaler och övergivna bostäder. Genom ett offentligt och privat partnerskap har boende, näringsliv och beslutsfattare enats om ett gemensamt mål kring ortens utveckling.

Vår bild är att vi i Sverige har fastnat i diskussionen om en svensk BID-lagstiftning. I USA finns det två varianter av modeller för offentlig-privat platssamverkan, Main Street Programs och BIDs. Deras Main Street Programs är en beprövad modell och effektiv revitaliseringsprocess av småorter. Modellen är utarbetad av den amerikanska kulturmiljövården, som har arbetat utifrån modellen sedan mitten av 1980-talet. Main Street Programs bygger på en oreglerad (som i Sverige) samverkan i ett avgränsat område i en stad/ort för utveckling, positionering och förvaltning av fysiska miljöer medan BID-modellen är reglerad utifrån en lagstiftning för samverkan mellan offentliga och privata aktörer. Många BIDs i USA startar genom Main Street Programs.